Byte (2007)
"På besök i förhållandehelvetet Byte av Patrik Bergner Om du någonsin funderat på hur fårhållandehelvetet ser ut, rekommenderas ett besök på Scen Pipersgatan 4, där Teater Pseudo sätter upp Byte av Patrick Berger. Utan att veta hur vi kom hit, sitter vi i, vad som känns som, mitt i en lägenhet; den fjärde väggen har vi bortom oss. Scenografen har lyckats skapa illusionen av delaktighet i vad som utspelas framför oss. Obehagligt nog är barriären i upplevelsen av betraktare och betraktad raserad, och jag känner mig som en deltagare: skrämd till tystnad av stundens allvar och de kalla blickar av hat och framför allt bristen på förståelse som präglar relationen mellan Hanna Fred-Ekmans och Anders Vaehis karaktärer. Som katalysator har pjäsen en ofrivilligt hjälpsam taxichaufför (Andréa Larsdotter), som har svårt för att avgöra om hon är ute på djupt vatten eller plaskar i barnpoolen. Hon blir lika ogreppbar för det bråkande paret i färd med att flytta isär, som de förblir för henne. Ständigt suddiga inför varandra, för att var och en är intresserad och fullständigt uppslukad av sitt eget lidande, samtidigt som de brinner av iver att etablera den andres skuld. De har nått en sådan grad av upplösning i sitt förhållande, att partner endast är en källa till smärta och någon att förklara sina egna tillkortakommanden med. Det är välspelat och känslostarkt, ofta sitter man i med hjärtat i halsgropen och undrar om stämningen kan bli mer laddad. Ofta blir den det. Jag lämnar salongen med nerverna utanpå kroppen, i väntan på en förlösning som aldrig riktigt vill komma i pjäsen. Kanske är det närvaron av taxi-chauffören, som trots den inledningsvis katalyserande effekten retarderar sammanbrottet och flera gånger tycks vara den ende som står mellan förintandet av den spillra som återstår av relationen och den fortsatta förnedringen – ett inte alldeles angenämt val. Recenserad av Johan Ranstam "
Ur teaterstockholm.se
"På besök i förhållandehelvetet Byte av Patrik Bergner Om du någonsin funderat på hur fårhållandehelvetet ser ut, rekommenderas ett besök på Scen Pipersgatan 4, där Teater Pseudo sätter upp Byte av Patrick Berger. Utan att veta hur vi kom hit, sitter vi i, vad som känns som, mitt i en lägenhet; den fjärde väggen har vi bortom oss. Scenografen har lyckats skapa illusionen av delaktighet i vad som utspelas framför oss. Obehagligt nog är barriären i upplevelsen av betraktare och betraktad raserad, och jag känner mig som en deltagare: skrämd till tystnad av stundens allvar och de kalla blickar av hat och framför allt bristen på förståelse som präglar relationen mellan Hanna Fred-Ekmans och Anders Vaehis karaktärer. Som katalysator har pjäsen en ofrivilligt hjälpsam taxichaufför (Andréa Larsdotter), som har svårt för att avgöra om hon är ute på djupt vatten eller plaskar i barnpoolen. Hon blir lika ogreppbar för det bråkande paret i färd med att flytta isär, som de förblir för henne. Ständigt suddiga inför varandra, för att var och en är intresserad och fullständigt uppslukad av sitt eget lidande, samtidigt som de brinner av iver att etablera den andres skuld. De har nått en sådan grad av upplösning i sitt förhållande, att partner endast är en källa till smärta och någon att förklara sina egna tillkortakommanden med. Det är välspelat och känslostarkt, ofta sitter man i med hjärtat i halsgropen och undrar om stämningen kan bli mer laddad. Ofta blir den det. Jag lämnar salongen med nerverna utanpå kroppen, i väntan på en förlösning som aldrig riktigt vill komma i pjäsen. Kanske är det närvaron av taxi-chauffören, som trots den inledningsvis katalyserande effekten retarderar sammanbrottet och flera gånger tycks vara den ende som står mellan förintandet av den spillra som återstår av relationen och den fortsatta förnedringen – ett inte alldeles angenämt val. Recenserad av Johan Ranstam "
Ur teaterstockholm.se