Byte (2007)

"PĂ„ besök i förhĂ„llandehelvetet Byte av Patrik Bergner Om du nĂ„gonsin funderat pĂ„ hur fĂ„rhĂ„llandehelvetet ser ut, rekommenderas ett besök pĂ„ Scen Pipersgatan 4, dĂ€r Teater Pseudo sĂ€tter upp Byte av Patrick Berger. Utan att veta hur vi kom hit, sitter vi i, vad som kĂ€nns som, mitt i en lĂ€genhet; den fjĂ€rde vĂ€ggen har vi bortom oss. Scenografen har lyckats skapa illusionen av delaktighet i vad som utspelas framför oss. Obehagligt nog Ă€r barriĂ€ren i upplevelsen av betraktare och betraktad raserad, och jag kĂ€nner mig som en deltagare: skrĂ€md till tystnad av stundens allvar och de kalla blickar av hat och framför allt bristen pĂ„ förstĂ„else som prĂ€glar relationen mellan Hanna Fred-Ekmans och Anders Vaehis karaktĂ€rer. Som katalysator har pjĂ€sen en ofrivilligt hjĂ€lpsam taxichaufför (AndrĂ©a Larsdotter), som har svĂ„rt för att avgöra om hon Ă€r ute pĂ„ djupt vatten eller plaskar i barnpoolen. Hon blir lika ogreppbar för det brĂ„kande paret i fĂ€rd med att flytta isĂ€r, som de förblir för henne. StĂ€ndigt suddiga inför varandra, för att var och en Ă€r intresserad och fullstĂ€ndigt uppslukad av sitt eget lidande, samtidigt som de brinner av iver att etablera den andres skuld. De har nĂ„tt en sĂ„dan grad av upplösning i sitt förhĂ„llande, att partner endast Ă€r en kĂ€lla till smĂ€rta och nĂ„gon att förklara sina egna tillkortakommanden med. Det Ă€r vĂ€lspelat och kĂ€nslostarkt, ofta sitter man i med hjĂ€rtat i halsgropen och undrar om stĂ€mningen kan bli mer laddad. Ofta blir den det. Jag lĂ€mnar salongen med nerverna utanpĂ„ kroppen, i vĂ€ntan pĂ„ en förlösning som aldrig riktigt vill komma i pjĂ€sen. Kanske Ă€r det nĂ€rvaron av taxi-chauffören, som trots den inledningsvis katalyserande effekten retarderar sammanbrottet och flera gĂ„nger tycks vara den ende som stĂ„r mellan förintandet av den spillra som Ă„terstĂ„r av relationen och den fortsatta förnedringen – ett inte alldeles angenĂ€mt val. Recenserad av Johan Ranstam "
Ur teaterstockholm.se