Demoner (2010)

" RECENSION/TEATER. I Teater Vilds och Teater Pseudos samproduktion av Lars Nor√©ns s√• kallade komedi Demoner p√• Teaterverket skrattar publiken av tv√• anledningar. Dels f√∂r att de lever sig in, dels f√∂r att st√• ut med sv√§rtan. Sebastian Gr√∂ndahl var d√§r. Det f√∂rsta jag kommer att t√§nka p√• efter att ha bekantat mig med s√•v√§l det lilla rummet som dess innehavare √§r Jean-Paul Sartres ber√∂mda citat "Helvetet, det √§r alla andra". Det √§r i medm√§nniskan vi ser v√•ra egna brister och d√§rf√∂r hatar vi henne, fast egentligen oss sj√§lva. Teaterverkets underjordiska lokal √§r nu inte n√•gon av helvetets alla niv√•er men v√§l vilken fashionabel √∂vre medelklassl√§genhet som helst av idag. Inredningen √§r avskalad och modern. M√∂blerna monokroma, n√§rmast og√§stv√§nliga och bakom en m√∂rkr√∂d soffa d√∂ljer sig ett litet rullbord fyllt med sprit. Alkoholmissbruk √§r inget man skyltar med. I taket g√•r avloppsledningarna utanp√• varifr√•n ett omissk√§nnligt skvalpande d√• och d√• g√∂r oss p√•minda om verkligheten utanf√∂r. P√• scenen rinner skiten precis under huden, dold endast av en Armanikostym eller en gammal brudkl√§nning. I detta rum bor det v√§lbest√§llda paret Frank (Niklas Jarneheim) och Katarina (Alexandra Alegren). Det √§r kv√§llen f√∂re jordf√§stningen av Franks mor men den inbjudne brodern har f√∂redragit fotboll framf√∂r samkv√§m, s√• f√∂r att den uppbragda g√§stv√§nligheten inte ska g√• till spillo bjuder de in grannarna och sm√•barnsf√∂r√§ldrarna Tomas (Peter Edling) och Jenna (Ylva √Östr√∂m). Riktigt varf√∂r vet nog ingen av dem men det sociala spelet m√•ste fullf√∂ljas √§ven om det kostar de deltagandes sj√§lar. Trots den f√∂rh√•llandevis unga ensemblen √§r Demoner b√•de en modig och mogen upps√§ttning som ‚Äď i ett tr√§sk av sprit, leda, √∂verh√§ngande d√∂d, barnl√∂shet, krossade dr√∂mmar, latent homosexualitet och obesvarad k√§rlek ‚Äď lyckas mejsla fram fyra egna och trov√§rdiga levnads√∂den. Risken med s√• h√§r mycket sv√§rta √§r annars att tolkningen tippar √∂ver √•t det banala f√∂r att landa i rent effekts√∂keri n√§r po√§ngen ska hamras in. Eftersom pj√§sen √§r en f√∂rkortad version av originalet saknas ibland viss undertext f√∂r att riktigt ge fog √•t alla sv√§ngningar n√§r lager p√• lager av den personliga ballasten skalas av, men dock aldrig till den grad att sk√•despelarnas samspel inte lyckas kr√§va tillbaka v√•r odelade uppm√§rksamhet. Det √§r en konstig k√§nsla att kunna skratta √•t ett slag i magen. Sebastian Gr√∂ndahl "
Ur Riksteaterns nättidning "Nummer"

"Demoner med Teater Vild/Teater Pseudo Sista biljetten till Nor√©n Jag fick sista biljetten till den sista f√∂rest√§llningen av Nor√©ns Demoner. Och det var ju tur. H√§r bevisar gruppen att Nor√©n har r√§tt n√§r han kallar sina pj√§ser f√∂r komedier. F√∂rt trots all sv√§rta och alla br√•k, alla okv√§dingsord och den hoppl√∂sa tristessen ‚Äď s√• √§r det roligt. Inte buskis, inte den sortens humor, utan snyggt, precist och skickligt genomf√∂rt, b√•de av regiss√∂r och sk√•despelare. De har f√∂ljt den gamla goda regeln, som s√• ofta gl√∂ms bort, att s√∂ka humorn i allvarliga pj√§ser och m√∂rkret i komedien. Den h√§r konstellationen har lyckats alldeles utm√§rkt med detta. Tv√• par, ett till synes framg√•ngsrikt och ett med sm√•barn, bor grannar men k√§nner inte varandra. Kv√§llen innan den framg√•ngsrike mannen ska begrava sin mamma bjuds det andra paret in till samkv√§m. Konflikter och n√§rmanden f√∂ljer och leder fram till‚Ķ mer konflikter. Men kul √§r det! Arne Jansson "
Ur Teaterstockholm.se