Hemma hos √Ösa & Malin (1995)

"Den tuffa masken de hade innan de gick in till föreställningen har släppt och de vågar öppna sig själva. För tjejerna på scenen har redan blottlagt allt."
Ur DN

"Ganska snart under pjäsen får dock Eva och framför allt Lilith mer nyanserade roller och närmar sig varandra kring Maria. Lilith, som själv ser ut som klippt ur en Madonnavideo, går rasande till attack mot "den kapitalistiska modeindustrins sjuka skönhetsideal." Och Eva talar om för Maria att man måste visa (killen) hur man vill ha det sexuellt. "Man har alltid rätt att säga nej" och"tyck om dig själv som du är", är råd som de båda kan enas om innan de lämnar Maria fridfullt sovande på golvet i flickrummet"
Ur Internationalen

"Det budskap som ringer i mina öron när pjäsen är slut är att även hemma hos Åsa och Malin blir kärleken uppmätt på vågskål och människans evigt narcissistiska krav på att bli älskad fortsätter att vilset studsa mellan vardagsrummets fyra väggar."
Ur Entré nr.3 1995

"En evig cirkelgång av infekterade känslor och uttryck klibbar fast vid skådespelare och publik, ty vi sitter ju där på armlängds avstånd och har bara att stå ut med hur orden snärjer allt hårdare."
Ur Dagens Nyheter

"Det är en svart och välspelad inblick..."
Ur Svenska Dagbladet

"I Andreá Larsdotters monologpartier lyfts hela föreställningen och blir teater. Där finns scenauktoriteten. Hon växlar obehindrat mellan den ömkliga och den illistiga, hon kan vara både och i Åsa alltmer desperata försök att hitta något hållbart i förhållandet."
Ur Aftonbladet

"Ibland är pjäsen kvävande. Man vill ut från lägenheten eftersom skådespelarna vägrar släppa greppet om varandra. Utbrotten faller som ljudlösa bomber utan att vare sig spränga väggarna eller relationen."
Ur Reporter

"...i rollen som Åsa driver Andreá Larsdotter suggestivt och maliciöst fram frätande och stinkande känslor genom att än sammetslent viska fram, än sjukligt elakt slunga ut replikerna. Och lika bra bollar Andréa Irvings Malin tillbaka. Som åskådare blir jag hudlös, oförmögen att värja mig mot allt det onda."
Ur Kom ut! 3/95